Japp, det där gick ju inte så bra.
Planen senast jag skrev var ju att bli aktiv bloggare. Nu gör vi ett nytt försök, och uppdaterar lite. Jag ligger illa till i plugget, ett tag var det risk att jag inte fick börja tvåan. Fantastisk som jag är bestämde jag att jag kunde reda ut det, så det gjorde jag.
Min systerbajsis är jättesjuk och har varit det i evighet, om hon dör har hon lovat att jag får klippa av hennes hår och sno det. Lite ekligt.

Att tillfredsställa mitt ego

Ett grundfakta om mig; Jag älskar uppmärksamhet. Negativ och positiv, vilket som sålänge jag vet att folks ögon riktas mot mig och mina åsikter, tankar och funderingar. Har bombat Bilddagboken på tok för länge med BaraFörAtt-bilder och insåg plötsligt att herretusan, jag har ju en blogg! Nu jävlar.

Så, vad har hänt i Hugos (mitt) liv?
Jag har klantat mig i skolan, rett upp och klantat mig igen. Jag har träffat en flickvän, som heter Zack och är en riktig sprattelvinkel, henne gillar vi massor. Jag har under en period ätit skitbra med motivationen att jag ju ändå aldrig blir smal, vilket håller på att tvärvända. Vadå "ätit bra", föresten? Fett och snusk, är det bra? Jag tänker börja satsa stenhårt på gröna äpplen och pulverdiet igen, sola solaruim som om Obama var min idol och bleka håret tills jag är helt platinablond. Låter det förjävligt? Låt mig förklara. Angående maten; om jag bantar tills jag är ett skelett så behöver jag ALDRIG ha dåligt samvete för att äta onyttigheter. Angående solariet; Jag vill. Obama är min idol. Angående håret; när det är klart ska underhåret färgas klart blodrött, mumsmums! Och funderar på några nya piercings.

Jag vill ha en systemkamera.

KÖP MINA KLÄDER!!!

Nu är det så att jag har rensat ut min garderob, och ska sälja allt jag inte använder eller som blivit för stort. Skriv till mig om någonting ser intressant ut, den som budar högst får plagget. kiss och bajs.

Länk:
http://www.pixbox.se/alb_show_id973799_page0.html

F*I*T*T*A

Jag måste lära mig att läsa schemat. Vad händer annars? Man kommer en halvtimme (HALVTIMME!) för tidigt och missar en massa underbar quality-time med sängen. Hora.

Saknad

Ännu en sömnlös natt. Ingen mat sen någon gång i torsdags. Jag saknar när du var min bästa vän (och faktiskt ville det). Jag saknar när du helt utan anledning gav mig en kram för att jag såg ut att behöva en. Jag saknar när du hjälpte mig att bli stark nog att våga äta, istället för att sucka och titta åt ett annat håll. Jag saknar när du lät mig hjälpa dig, när du litade på att jag kunde hantera sanningen, när du litade på att var stark nog ensam för att överleva allt.

Det vill jag klargöra - jag är fortfarande stark, och jag växer för varje dag. Visst för att jag svälter mig i perioder, visst för att jag hatar mig själv och misstänker alla i min omgivning konstant, visst att jag fortfarande får panikångest på nätterna. Oavsett allt det så blir jag starkare hela tiden, inte för att någon hjälpt mig till det utan för att jag bestämt mig - jag tänker inte må dåligt mer.
Jag tänker inte leva som ett hjälplöst offer utan hopp, jag tänker inte låta idioter behandla mig sämre än jag förtjänar. Jag ska börja leva.

Skrev för övrigt en låt, I'm on the mend. Det känns väl hoppfullt?

Någonting som bör värdesättas otroligt mycket starkare än vad det gör nu är ärlighet. Enligt mig går det före allt. När jag snackar om någon så den inte hör så vet jag alltid att jag klarar av att säga det till personens ansikte utan att skämmas. När jag gör någonting vet jag att jag kan stå för det senare utan att komma med idiotiska bortförklaringar.

Så vad är det nu som driver oss till att ljuga för dem vi älskar... Rädsla? Många som har för vana att förvränga sanningen beskriver en skräck för att människan de ljugit för inte kan hantera sanningen. Må så vara, vissa kan inte klara av sanning men en avslöjad lögn slår tio gånger hårdare på vänskapen.
Att aldrig bli påkommen är ju inte heller en lösning, för då får du aldrig njuta av att vara dig själv fullt ut inför dina närmsta, någonting som vissa kanske aldrig tillåter sig själva att uppleva fullt ut.
När någon konfronterar dig, vad gör du då? Argumenterar för att du inte gjorde fel egentligen? Bortförklarar dig? Accepterar att du gjort fel, ber om ursäkt och visar personen du sårat att du helhjärtat bryr dig om och tar hänsyn till dennes känslor?

Jag tror aldrig jag har varit med om det senare. Börjar det inte bli dags för en ändring? Dags för folk att växa upp?

Boredom causes many things...

Att vara uttråkad suger. Sömnproblem suger. Just dessa två saker skapade den här bloggen, vilket troligen betyder att även den här bloggen kommer suga stenhårt.

Lägesraport; Idag piercade jag mig igen, den här gången en septumring som blev förjävla gullig. Jag är helnöjd, stora tack till Yonna och Joel som övertalade mig att ta där istället för naveln. Har skapat en blogg också (tydligen) annars varit "sjuk" och hemma från skolan.

Hittade just en helt hysteriskt kul klipp från Sunes jul, som heter Sune snetrippar på LSD. Det är inte dubbat eller ihopklippt på något sätt alls, utan ett helt seriöst klipp ur Sunes jul när lille lintotten kubbar runt i en affär och är paranoid. Det absolut enda som gör klippet kul är att när man väl sett titeln så tänker man bara att han är snead av alla tomtar, och då blir allting helfestligt. Kiss och bajs.